cuteandcompact

Jag sitter och tittar igenom min dagbok.. Jag skriver inte ofta i den, bara när jag känner att jag behöver. Har inte skrivit i den på ungefär ett år. Det är inget sånt som jag skriver här. Det är mer av dikter, brev och önsketänkande. Jag läser igenom det jag har skrivit. Det känns ensamt och ledsamt. Var jag verkligen sån? Är jag verkligen sån? Funderar på att skriva lite av det jag skrivit här på bloggen. Folk skulle nog tro att det är något alvarligt fel på mig. Men vem vet det kanske det är.. Det jag har skrivit är inte presis bra. Men jag vet presis vad det var jag menade när jag skrev. Nej, borde nog låta bli att lägga up det här. Undrar om det är någon som ens är intreserad av vad det är jag skrivit.. Jaja, då får dom väll fråga mig.

Himlen är så vacker just nu med olika nyanser av blått. Skulle kunna sitta i timmar och bara se på när himlen ändrar färg.

I matsalen så finns det en fotoram med bilder på mig och systern från en semester. Vi ser så glada ut, och någonting i mig, väcks. Jag minns inte den semsestern men det känns ändå på något sätt som om ett minne väcks när jag ser på dom bilderna. Det är konstigt. Jag blir glad av att titta på dom, men ändå ledsen för att jag inte kommer ihåg.

Jaja. What to do..


Färgerna syns bättre i verkligheten.