Snö, kyla och snöbollskrig!

Nu har det varit ett tag sen jag skrev, men jaja, man kan ju inte skriva HELA tiden. Så sen sist jag skrev så har det inte hänt så mycket, men det som har hänt är detta:

- Såg Twilight på bio (jag läste halva boken)
- Hadde ett exam i skolan
- Vaknade klockan 8 i lördags och märkte att.. DET SNÖADE!( WOOOOOOOO)

Ja som vi alla har märkt nu, så snöar det och har gort det i ungefär tre dagar nu. Snö är ett av det bästa sakerna jag vet, och jag blev så glad och sprallig när jag såg snön täcka taken på grannhusen när jag kisade upp från sängen och ut genom fönstret. Jag blev så glad att jag inte kunde hjälpa att ta upp min mobil och sms:a några stycken (utan att tänka på att dom kanske sov), och sedan stampade jag trögt in till mina föreldrar och väckte dom med att säga "... det snöar" och sen gå där ifrån igen. Så nu idag när det snöade ännu mer och jag ändå måste till skolan så blev jag tvungen att ta min systers canada goose jacka som är förstor för mig och får mig att see ut som en stor röd pengvin. Och desutom, så blev jag tvungen att ta mina vinter skor som är... ja.. håriga stövlar. Men nu är det också såhär att mina jeans inte får plats varken innuti eller utanpå, så det gav mig lite problem. Men jag tog på mig ett par strumpbyxor och ett par väldigt långa strumpor, och ett VÄLDIGT långt linne och tjock-tröja. Det är inte alls min stil alls men vad gör man inte för att vara varm utomhus. (jackat täcker ju ganska mycket och är varm och skorna har samma funktion, om ni undrar :P). Så väldigt snart MÅSTE jag köpa en pulka eller liknande och dra till en backe och åka med några mina vänner som är lika barnsliga som jag själv är. Man måste ju hålla kontakten med sitt innre barn. Och såklart Snöbolls krig är ett MÅSTE! det var ett litet snöbolls krig i skolan idag men det varande ungeför bara i fem minuter eftersom vi hadde lektion. Men jaja. Jag älskar verkligen att det snöar, speciellt nu när det är mörkt, och man kan sitta med en kopp varm choklad. Och desutom om exakt en månad kommer det att vara jul! :D

Hot'n'cold lyrics

You change your mind,
like a girl, changes clothes.
Yeah you, PMS, like a bitch,
i would know

And you always think,
always speak cryptically,
I should know,
that you're no good for me.

Cause you're hot then your cold
you're yes then you're no
you're in the you're out
you're up then you're down
You're wrong when it's right
Its black and its white
We fight we break up
we kiss we make up

(You) you dont really wanna stay, no
(you) but you dont really wanna go-oh

Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
you're in then you're out
you're up then you're down.

We, used to be, just liek twins
so in sync
the same, energy,
now's a dead, battery
used to laugh about the things
now you're plain boring,
i should know,
that you're not gonna change.

Cause you're hot then you're cold
you're yes then you're no
You're in then you're out
you're up then you're down
you're wrong when its right
its black and it white
we fight, we break up
we kiss we make up

(you) you dont really wanna stay, no
(you) but you dont really wanna go-oh

you'r hot then you're cold
you're in then you're out
you're up then you're down.

Someone, call the docter
got a case of a love bi-polar
stuck on a, rollercoaster
cant get ogg this ride

you change your mind,
like a girl changes clothes

Cause you're hot then you're cold
you're yes then you're no
your'e in then you're out
you're up then you're down
you're wrong when its right
its black and its right
we fight we break up
we kiss we make up

cuase you're hot then you're cold
you're yes then you're no
you're in then you're out
you're up then you're down
you're wrong when its right
its black and its white
we fight we break up
we kiss we make up

(you) you dont really wanna stay, no
(You) but you dont really wanna go-oh

cause you're hot then you're cold
you're yes then you're no
you're in then you're out
you're up then you're down


Föredetta's :P

Jaha, det här skriver jag nu för att Ellen övertalade mig till det.
Förra året så blev jag ihop med en kille från min gamla klass.. Han är lite nördig, blyg och ja.. det är väll inget fel på det igentligen men när dom beter sig tjejigare än vad man själv gör... kan det bli problem. Men iallafall, han och jag var ihop i ungefär 9 månader, jag är inte helt säker på varför men iallafall. Det var något med honnom som var lite smått... gulligt. Men det var nog allt. Vi hadde roligt ihop och så men jag kände mer och mer ju längre tid det tog att det här var mer av en vänskap än någonting annat, men hur skulle jag berätta det för honnom... jag började inse det rätt tidigt men ändå tog det 9 månader. Desutom var han alderles för mycket, han ville veta allt som hände, var jag var/hadde varit, med vilka och vad jag gorde, det var som att ha en extra förelder, gissa hur kul det va. Och desutom skulle han vara där HELA tiden. Det var inte ett sådant förhållande där man var med sina egna kompisar och sen såg varan lite då och då, nej då. Utan det var mer som att ha ett plåster på sig.. man vill dra av det men det gör ju lite ont. :P  (konstigt att jämnföra med ett plåster jag vet men ganska likt tyckte jag ;P) men när någon är så fäst vid en... hur fan gör man sig av med dom? utan att såra dom för mycket? jag kunde ju inte köra med det klassika "det är inte du, det är mig" när det är PRESIS det jag ville säga! Men jag sa något i samma stil som " du kväver mig, du ger mig inte tilläkligt med utrymme, jag behöver mer tid för mig själv". Visst mådde jag dåligt av att ha gort det, men inte lika illa som jag hadde gort om jag inte hade gort det. Men det har gått ungefär 3 månader sen vi gorde slut, och ja.. han vill tydligen fortfarande inte släppa taget. Det är lite underligt att han känner såhär fasst vi är så unga. Förhopningsvis så går det över. men tills dess får han väll tackla sina problem, eller skriva en låt om hur han mår :P
så ja det här var den korta versionen av mitt gamla förhållande. :P

Gammal..

Vad gör man när ens husdjur blir gammalt?
Jag har två hundar, dom är så fina och jag älskar dom så mycket, men den äldsta börjar bli riktigt gammal nu. Han har blivit smal, långsam, trött, och han äter inte. Nu idag blev jag tvungen att mata honnom. Jag satt på golvet med honnom, och gav honnom en matbit i taget och såg på när han långsamt tuggade i sig maten, en bit i taget. Det var så sorgligt! Jag vet att han är gammal och att shansen att han dör snart är väldigt hög, men jag vill inte att han ska dö. Han är verkligen den bästa hunden i världen. Eller jag kanske borde säga var... men det finns nog ingen hund som han. Bra på att vakta, beskydande, lekfull, glad och en bra familje hund. Verkligen perfekt. Men jaja, naturen har sin gång och det är något vi får leva med, och aceptera. Men just nu, njuter jag bara av att han finns.
Ta aldrig något för givet, även om det verkar som om det alltid kommer att finnas där.

Ummm.. något?

Jaha en till dag i skolan, Tippan var sjuk idag, så jag fick sitta brevid smarta menniskor på matten... men jaja, jag fick lite jobb gort! XP Så nu sitter jag här och skriver om inget särskilt för att tippan behöver nått att läsa. Jag tittar på MADtv. Det är fanimig ett av de bästa programen som finns!!! (går på Ztv vardagar kl 20). HAHAH!  men asså orka! nej tippan nu går jag XP

pain

Det här är tredje dagen den här veckan som jag har hafft ont i huvudet. Det är inte sån här vanlig ont som man kan låta gå över av sig själv, nej då, utan den här har varit kvar hela dagen, (alla dessa tre dagar), tills på kvällen när jag kommer hem och har tillgång till en värktablett. Då kan jag inte ta en alvedon heller eftersom dom aldrig och kommer nog aldrig fungera på mig, så jag tar en treo som tack och lov hjälper, ja... tills dagen efter iallafall. och eftersom jag tar värktabletten runt 9 på kvällen och går och lägger mig ungefär runt 11, så är det inre så lång tid innan smärtan försvinner. Varför går den inte över?! det gör så himla ont! Men jag får väll ta en värktablett och ta och lägga mig.


Vet inte varför.

Jag vet inte varför alls, men jag har känt mig ensam hela veckan. Det finns säkert en anledning till varför,men jag har inte kommit på vad det är. Det har kännts som om något inte är helt rätt, som om något saknas, som om det är något eller någon som borde vara där som bara försvunnit bort. Fasst det är iofftast jag kommer hem på kvällen som den här hemska känslan kryper upp på mig. Därför gör jag gör som jag alltid har göra, jag vaknar, går till skolan, sen försöker desperat hitta något att göra för att slippa gå hem. Det har nu blivit som en vana. Det känns nemligen inte så kul att gå hem när man inte känner som att man syns så mycket.Som om man inte finns nästan. Jag saknar den här tiden när man var liten, när allt var bra, enkelt, roligt. När den störta skräcken var monstret under sängen. Jag bara sitter här och lyssnar på musik, blokerar ut familjens prat och chat med varandra. Jag gör vad jag kan för att se till att jag inte är i vägen. Som att trippa på tå för att alla andra runtom mig ska må bra, eller åtminstonde okej.  Men jag känner ändå dom negativa vibbarna. Sen när det är tyst i huset... det är något med tystheten som får mig att undra.. Vad hände igentligen med dom där härliga åren? Man var ju så lyckliga, alla var det. Om jag kunde, skulle jag gärna gå tillbaks i tiden tills när jag var fyra. Då inte stressen ens fannseller var ett problem, eller der var vad man trodde.. Det är otroligt vad stress kan göra mot någon. Mot en hel familj. Man får ingen sömn, man blir trött och emotionel, man orkar helt enkelt inte. Man skulle nog kunna säga att man ger upp hoppet lite, det finns nämligen inget kvar som man känner att man klarar av. Ingenting går som man vill, och man får panik.
Se till att ta dig tid lite då och då med att slappna av kanske bara se en film eller läsa en bok.Lösa dina problem du har med någon om du nu har det. Men see till att du inte "bottle up your feelings". Få ur dig dom på något sätt. Du kan prata med någon, skriva dagbok, skriva blogg vad som nu än hjälper just dig med att må bättre.

En BOND meny..!

Igår vad jag på bio med ett par kompisar för att se på den nya James Bond filmen, Quantom of Solace (ursäkta stavningen), så när vi hadde köpt biljetterna, varit och ätit etc så stod vi i kö för att köpa popcorn och dricka. Så när det var min tur så sa jag, vad jag tyckte var ganska tydligt, "hej, en BOND meny tack".  Så hon nickar förstående och ler, säger ok och tar fram den minsta jäkla popcorn burken jag någonsin sett, och en pytte liten cola. Jag tittar lite smått oförstående på henne, och då så frågar hon helt plötsligt "Vill du ha en leksak med den?". Jag trodde först att det var något slags sjukt skämt, men hon stog och väntade på att jag skulle svara, så jag sa nej och skrattade med dom andra. Då en av mina kompisar frågade om det där verkligen var en bond meny. Hon tittade på honnom lite smått förvirrad och generad och sa "va? Jaha! Du sa Bond meny! jag trodde att du sa Barn meny!". Jag var SÅ GENERAD!!! Dom andra bara skrattade vilket gorde att jag kände mig som en idiot. Men jag måste erkänna att det var väldigt roligt.
Så var tydliga när ni pratar!


Man lämnar allt..

Vad gör man när man ska börja ett helt nytt liv? Man lämnar ju allt man hadde, allt man kände. Jag lämande min grupp av vänner, jag har knappt någon kontakt med dom längre. Det är nästan som om man byter ut dom mot andra. Det är klart att det skulle hända, men det känns ju inte bra presis. När man inte hadde så mycket hur kommer det sig att man kan saknadet ändå? Kanske känslan om att veta presis var man stod med alla, allt som hände fick ju alla reda på iallafall. Så vad händer sen när man känner sig hemma på det andra stället.. när man börjar glömma alla man var med, alla roliga tider man hadde ihop, bara allt sakta förvinner bort... inte för att man vet varför. Är det för att man blir äldre, för att man växer ifrån varandra, eller bara att man hittar olika vägar att gå när man inte är där för varandra längre, eller tröttnar man helt änkelt på varandra? det finns nog igentligen inget sätt man kan veta helt säkert men det måste väll vara någon likande anledning. Och hur kommer det sig att man funkar ihop med vissa menniskor, man kan prata i evigheter om ingenting alls, medans med andra blir det hur konstigt som hällst, man vet inte vad man ska säga, man vet inte hur dom ska reagera. Det är då man börjar tänka på dom man brukade vara med, dom man trivdes med bäst.. Ibland så undrar jag, hur länge kan man vara vänner med någon innan dom tröttnar på en eller innan man tröttnar på dom? Det är omöjligt att veta vad som kommer att hända i framtiden men man kan ju alltid försöka göra det bästa av vad man nu än gör. Men gör INGET du kan ångra, även om det verkar som en bra ide just då, det kan vara något som du kan ångra för resten av ditt liv. Skapa minnen som du aldrig kommer att förvinna, med menniskor du aldrig vill glömma.

Allahelgons dag

Idag så är det den speciella dagen då alla går och lägger ett ljus på gravarna. Jag min mor och syster gick till mina morföreldrars grav och placerade ut ett ljus. Men det syntes att det inte hadde varit gågon annan där för att visa att de brydde sig. Deras grav var en av de väldigt få som var helt oberörda och smått täckta av gamla löv. Vilket gorde att jag kännde mig en smula skyldig. Jag tycker att vi borde ha gått dit offtare än vad vi har, men tyvärr så har det inte varit möjligt men ändå. Av någon anledning så känner jag mig alltid så spännd och får som en oroande kännsla när jag är vid en kyrkogård. Men samtidigt på något sätt när vi stod där vid graven i kylan och placerade ljuset vid gravstenen med derar namn inristade i stenen, så kände jag mig helt plötsligt helt lugn och samlad . Det kanske var på grund av att jag hadde känt mig lite skyldig genom att inte ha varit där och plaserat ur något ljus på väldigt VÄLDIGT länge eller om det vara att see så att så många familjer hadde tagit sig tid för att gå med et ljus och spendera en stund vid graven för att hedra de som gått bort. Jag tittade runt när vi stod där och såg alla ljus som lyste up kyrkogården... det var vackrare än jag skulle kunnat tänka mig. Det var bara så fridfullt och man kände att alla som var där brydde sig, vilket gav mig lugn, men jag vill ändå inte vara där så länge. Att lämmna kyrkogården gorde ändå mig lite nere... men jaja. Jag tycker ändå att för er som inte placerade ut ett ljus på era familjers gravar borde ta er tid nästa år och göra det. Det kanske känns helt onödigt eller lite smått läskigt men jag tror att du kommer att känna dig lite bättre efteråt.
Ta vara på er, och repektera de döda, hur töntigt det än låter.

Jahaja..

Så satt man i sitt rum och gör ingenting... vad händer då? Jo jag blir uttråkad och tjejigare än vad jag är i vanliga fall. Så jag startar datan, öppnar iTunes och letar upp några catchy låtar... vilka låtar blir det kanske ni undrar. Jo låter av t.ex Miley Cyrus, Selena Gomez, Ashley Tisdale, Hilary Duff etc. Jo då jag skämms, men hey dom sätter sig på hjärnan och är hoppvänliga. Så nu sitter jag här och sjunger med till Miley Cyrus låten 'See you again' och nja.. jag känner mig ganska så blond, men jag känner mig även ganska lycklig på något underligt vis. har ingen aning om varför... Just idag på halloween så skulle jag har kunnat ha varit på Simpleplan konserten men nej, det var för dyrt. Några av dom jag känner gick på deras konsert men inte jag, nej jag skulle vara hemma och lyssna på tjej låtar, men vad gör man. Nästa år då FAN ska jag inte sitta hemma hela dagen! :P Men för dom som också har såna här "Fjolliga" dagar. föreslår jag att ni laddar ner Selena Gomez låt 'Tell me something i dont know'. Väldigt studsig och glad. Enjoy

RSS 2.0