cuteandcompact

Idag så är det den speciella dagen då alla går och lägger ett ljus på gravarna. Jag min mor och syster gick till mina morföreldrars grav och placerade ut ett ljus. Men det syntes att det inte hadde varit gågon annan där för att visa att de brydde sig. Deras grav var en av de väldigt få som var helt oberörda och smått täckta av gamla löv. Vilket gorde att jag kännde mig en smula skyldig. Jag tycker att vi borde ha gått dit offtare än vad vi har, men tyvärr så har det inte varit möjligt men ändå. Av någon anledning så känner jag mig alltid så spännd och får som en oroande kännsla när jag är vid en kyrkogård. Men samtidigt på något sätt när vi stod där vid graven i kylan och placerade ljuset vid gravstenen med derar namn inristade i stenen, så kände jag mig helt plötsligt helt lugn och samlad . Det kanske var på grund av att jag hadde känt mig lite skyldig genom att inte ha varit där och plaserat ur något ljus på väldigt VÄLDIGT länge eller om det vara att see så att så många familjer hadde tagit sig tid för att gå med et ljus och spendera en stund vid graven för att hedra de som gått bort. Jag tittade runt när vi stod där och såg alla ljus som lyste up kyrkogården... det var vackrare än jag skulle kunnat tänka mig. Det var bara så fridfullt och man kände att alla som var där brydde sig, vilket gav mig lugn, men jag vill ändå inte vara där så länge. Att lämmna kyrkogården gorde ändå mig lite nere... men jaja. Jag tycker ändå att för er som inte placerade ut ett ljus på era familjers gravar borde ta er tid nästa år och göra det. Det kanske känns helt onödigt eller lite smått läskigt men jag tror att du kommer att känna dig lite bättre efteråt.
Ta vara på er, och repektera de döda, hur töntigt det än låter.