cuteandcompact

Jaha, det här skriver jag nu för att Ellen övertalade mig till det.
Förra året så blev jag ihop med en kille från min gamla klass.. Han är lite nördig, blyg och ja.. det är väll inget fel på det igentligen men när dom beter sig tjejigare än vad man själv gör... kan det bli problem. Men iallafall, han och jag var ihop i ungefär 9 månader, jag är inte helt säker på varför men iallafall. Det var något med honnom som var lite smått... gulligt. Men det var nog allt. Vi hadde roligt ihop och så men jag kände mer och mer ju längre tid det tog att det här var mer av en vänskap än någonting annat, men hur skulle jag berätta det för honnom... jag började inse det rätt tidigt men ändå tog det 9 månader. Desutom var han alderles för mycket, han ville veta allt som hände, var jag var/hadde varit, med vilka och vad jag gorde, det var som att ha en extra förelder, gissa hur kul det va. Och desutom skulle han vara där HELA tiden. Det var inte ett sådant förhållande där man var med sina egna kompisar och sen såg varan lite då och då, nej då. Utan det var mer som att ha ett plåster på sig.. man vill dra av det men det gör ju lite ont. :P  (konstigt att jämnföra med ett plåster jag vet men ganska likt tyckte jag ;P) men när någon är så fäst vid en... hur fan gör man sig av med dom? utan att såra dom för mycket? jag kunde ju inte köra med det klassika "det är inte du, det är mig" när det är PRESIS det jag ville säga! Men jag sa något i samma stil som " du kväver mig, du ger mig inte tilläkligt med utrymme, jag behöver mer tid för mig själv". Visst mådde jag dåligt av att ha gort det, men inte lika illa som jag hadde gort om jag inte hade gort det. Men det har gått ungefär 3 månader sen vi gorde slut, och ja.. han vill tydligen fortfarande inte släppa taget. Det är lite underligt att han känner såhär fasst vi är så unga. Förhopningsvis så går det över. men tills dess får han väll tackla sina problem, eller skriva en låt om hur han mår :P
så ja det här var den korta versionen av mitt gamla förhållande. :P