cuteandcompact

Det är någonting som är konstigt idag. Någonting som inte stämmer, men jag har ingen aning om vad det är. Vaknade i tid idag, sov hur läge som hälst eftersom jag sommnade kl 10. Va på ett halv-dant humör hela dagen. Orkade inte riktigt med någon, men ville inte vara ensam. Hostade ganska mycket när jag kom till skolan, så var på väg att bli hes när jag pratade med mr swahn. Ville bara gå hem. Var med Lami mesta av dan i skolan faktiskt. Solen lyste så vi var ute och njöt. Sen gick anna och jag hem till mig och såg på film. Jag blev vldigt glad när en viss person sms:ade mig. Men den glädgen försvan lite senare pga av någon annan. Ush vet inte vad det är, jag vill bara gråta. Ja, så var det igång.. Jag hatar att vara den som frågar om någon vill göra något med mig. Jag hatar att känna som om jag är andra hands valet. Jag hatar att höra hur dum jag är. Jag hatar att jag inte kan göra någonting rätt.. Jag ställde in några planer med ett par personer idag för hela veckan. Jag orkar inte, och på någon sätt ville jag veta om nån ville umgås med mig iallafall.. men det var det tydligen inte.. Känner mig väldigt oönskad..

Jag är lite sjuk just nu, och jag måste verkligen bli bättre tills på fredag om vi ska åka till Kalmar som planerat. Stackars farmor. Hon må vara jobbig ibland, men hon menar ju bara väl. Och hur kommer det vara när hon är borta? Ingen som ringer, ingen som man åker och hälsar på, ingen anledning att åka till Kalmar för, ingen att spela kort med.. Dumma små saker kanske. Men det betyder mycket för mig. Jag älskar att åka och hälsa på henne i kalmar. Jag gillar att vara där. Skulle vara roligare om hon kunde gå med oss.
Min farmor har lungcancer, och har haft det så länge jag kan minnas..Så jag har inget minne av henne gå omkring någonstans utan kryckor eller andra hjälpmedel. Det blir bara värre hela tiden. Hon verkar alltid klara sig när hon blivit dålig, men hon blir ju svagare för varje gång, och frågan är väll hur lång tid hon har kvar. Gör mig ganska deppig. Jag känner mig skyldig eftersom vi nästan aldrig ses, vi ringer aldrig till henne. Hon är den som måste ringa till oss hela tiden..  Nej, det är inte rätt. Men jag vill inte ringa, jag vågar nästan inte. Tänk om jag ringer och dom säger att hon inte finns mer? Jag vet inte hur jag skulle reagera.

Hade velat att du skulle kommit, hade varit skönt att ha dig här. Men det känns som om du inte vill, och det är helt ok. Jag kan förstå att du inte vill. Igentligen ville jag inte veta av dig idag, men ja.. Nej men det hade bara varit bra om du var här. Fått mig känna mig mindre ensam.. Spela roll. Du kommer inte läsa det här förän om några dagar, det är jag säker på..

Ska nog kolla klart CSI och gå och sova sen.. Jag hatar att gråta. Jag kan mer eller mindre inte gråta. Om jag känner att mina ögon vattnas så kanske en eller två tårar kommer fram. Men det är allt. Någon hindrarv mig, och jag önskar att jag kunde låta allt komma ut. Då kanske jag skulle må bättre. Gråt är någonting för de svaga...? Men jag håller nog inte med.. Nej måste sluta skriva nu..